Sedan Metoo svepte över landet och världen för ett par år sen har feminismen kommit mer i fokus, kanske främst våld mot kvinnor men även mer allmänt rättvisa mellan könen. Har varit inne och pratat lite i ett par instagramkommentarer för ett par välkända förkämpar för feminism. Intressanta samtal och jag tänkte ge min syn feminismen.
Rättvisa kan i mitt huvud vara två saker : Antingen ser man det så, att ingen i någon mening är bättre än någon annan, att det inte går att jämföra människors göromål och alla borde få lika av allt, lite vad man än presterar. Eller så har man lika förutsättningar, och värdet av det du gör är också det som ger ditt utfall, din belöning, din lön.
Eftersom “var och en efter förmåga till var och en efter behov” inte är något jag tycker jag iakttar, hos mig själv eller andra, så tror jag inte riktigt på den första varianten. Och den känns inte heller riktig för mig. Jag köper det här med betyg, jag köper det här med rättvis lönesättning, lika lön för lika arbete. Det är ju också i någon mening ändå den ordning som råder. Att betyg finns, att lönesättning finns. Och trots visst gnäll ändå av majoriteten accepteras.
Men det innebär inte att samhället är rättvist även om rättvis lönesättning på sina håll förekommer. Ett par amerikanska uttryck som förekommer i politisk filososfi är “equal opportunity” och “fair race”. Att förutsättningarna är lika då man går in i “racet”. Alla börjar skolan med samma förutsättningar och sedan är det vad du faktiskt gör som bestämmer ditt utfall. Vad nu “samma förutsättningar” är. Man kan driva det väldigt långt. Att det inte är rättvist att vissa fötts med den hjärna de har, att det inte är rättvist att olika människor har olika arbetsamhet, moral osv. Men min spontana känsla är att det är att gå för långt. Tror ändå de flesta ställer upp på att de förståndsgåvor man har, de personliga kvaliteter man har är vad man möter världen med och har att förvalta på bästa sätt. Och att en insats, en arbetsuppgift som är svårt och värdefullt också skall belönas, även om man inte medfött har samma förmågor.
Men förutom det – Den “kastadhet” man har, som filosofen Heidegger uttryckte det, att du råkat födas där du fötts, Med det kön du har, i den familj du har, med den hudfärg du har, i den klass du har borde ur en “equal opportunity”-synvinkel inte ge dig för eller nackdelar. Där någonstans börjar vad jag kan acceptera begreppet orättvisa. Och här kommer då begreppet kön in.
Historiskt och kulturellt, över världen kan ingen påstå annat än att kvinnor har behandlats orättvist. Kvinnor har förpassats till hemmet, med eller mot sin vilja, kvinnor har inte haft rösträtt och har lagligt kunna misshandlats i hemmet. Men jag tror vi kan lämna det därhän och se på förhållanden idag. Främst med tonvikt på Sverige.
Vi börjar mycket enkelt. Ingen har rätt att möta en kvinna med våld, hot eller tvång, mer än vad en annan medborgare har rätt till att utöva våld, hot eller tvång mot en annan människa. Kanske främst sexuellt. Jag kan inte se någon som helst logik i att en kvinna skall tvingas till en sexuell handling över huvud taget. För de flesta självklart. Eller?
Det kan bli subtilt. Killen säger att han vill göra det eller det tillsammans med tjejen, som tjejen inte känner sig bekväm med, och tjejen har växt upp i att hon skall gå med på det ena eller det andra. Och protesterar inte. Säger att jovisst det gillar hon också. Inte lyckat. Tjejer skall självklart kunna bestämma sig för vad de verkligen gillar. Inte för att man vet det till hundra procent, men låt oss säga då en kille och en tjej beslutar sig för att testa nya saker tillsammans så är det något de skall göra på lika villkor. Och undertecknad har inga som helst betänkligheter mot någon som helst slags sex bara just det utövas utan att någon part känner sig mer tvingad än den andra.
Ilska? Både en kille och en tjej kan vara arga, man skulle kunna argumentera för att mannens ilska har en tyngd av mannens större muskelkraft. Och så länge mannen – och kvinnan – känner att det finns en möjlighet att mannen skulle kunna utöva våld som det kan vara fråga om en ojämlik situation.
Spriten. Sätter väldigt mycket regler ur spel, inte till missbrukarfamiljers fördel, kvinnor till alkoholister far illa och tja, borde man förbjuda? Inte enkelt. Med det lämnar jag den mer våldsamma delen av den här lilla skriften, och går över till vardagslivet.
Lika lön för lika arbete. Och det finns lite olika dimensioner som kvinnors och mäns arbete jämförs på. Om då en man och en kvinna verkligen har samma arbetsuppgifter, samma meriter, gör samma arbetsinsats och mannen får bättre lön. Knappast acceptabelt. Förekommer det? Säkerligen. Vad beror det på?
Att män är chefer och bara slentrianmässigt ger män bättre lön. Kan förekomma, men jag har själv deltagit i lönesättningar, och det är så väsensskilt mot allt vad jag sett att jag är skeptistk till att det är mer utbrett så.
I nästa nivå inom arbete – Lönesamtalet. Här har jag själv sett skillnaden. Både i lönesamtal med medarbetare och överallt runtomkring mig. Män har ganska lätt för att beskriva sina företräden, sina fördelar, så icke kvinnor. Det här är något som jag som man begriper för lite av – den kvinnliga – som jag upplever det – oviljan att ge en så objektiv bedömning av sig som det går. Det gäller inte bara arbetsinsats, utan allt möjligt i livet. Som man är det inte bara så, att man bara går omkring och slår sig för bröstet och säger att man är bra, skulle jag vilja påstå. Inte bara. Typen finns. Jag upplever dock att många män faktiskt vill ha en objektiv bedömning av sig själva, veta var de står
. Men att lönesättningen om möjligt är kollektiv, och att det är både manliga och kvinnliga chefer som deltar är ju en fördel.
En nivå till – Är det så att traditionella kvinnoyrken betalas sämre? Det har varit så. Där uppfattar jag ändå att det blivit en klar förbättring. Sjuksköterskorna har slutat vara florence och har fått upp sin lönenivå på ett bra sätt. Men här blir det svårare då man skall jämföra yrke med yrke. Inom sjukvården är löneskillnaden stor mellan uska, sjuksköterska och läkare. Det finns mest män inom läkargebitet, men också väldigt många kvinnor. Och här tror jag att de flesta ändå är med på att en högre utbildning och faktiskt större möjliheter att bota patienter skall göra ett rejält löneavtryck. Men om man sedan skall jämföra en plattsättare med en sjuksköterska… där blir det svårt. Om någon har någon bra metod är jag nyfiken.
Jobbet kontra familjelivet. Ansvaret för barnen, och då barnet föds, föräldraledigheten. Att man tar ett år föräldraledighet kommer för mig faktiskt helt logiskt att innebära ett år mindre av att visa resultat som kan medföra löneförhöjning. Det kommer att dra ned din lön och jag har inte sett att det kompenseras. Och är osäker på om det borde kompenseras. Sedan kan man fråga sig hur föräldraledigheten skall fördelas. Det här kan man debattera, och vad som är rätt och fel här kan diskuteras, men mitt intryck är att kvinnor i allmänhet verkar uppskatta tid med det lilla barnet mer än vad mannen gör. Och mer än så kan jag inte säga.
Då barnet blir äldre, ännu knepigare. Hushållssysslorna. Föräldramöten. Det som måste göras. I princip borde väl alla måsten slås ihop i en pott och delas upp. Är lite osäker på hur det här fungerar i familjer runt om i landet. Antagligen olika i olika grupper.
Och förutom måstena – Det man vill göra förutom det som familjelivet kräver. Barns aktiviteter, Sociala aktiviteter, resor, och vad det nu kan vara. Är det något som kan vara föremål för rättvisediskussioner? Här måste man fråga sig vad man som person är beredd att ställa upp på. Jag kan personligen tycka att två förvärvsarbetande vuxna med barn som fortfarande inte är självgående gör en alldeles tillräcklig arbetsinsats med att klara vardagen. Och att det nog måste vara upp till person att bedöma om man vill göra mer än bara flämta ut då alla måsten är lösta. Tycker nog att allt här ligger utanför en diskussion om jämlikhet mellan kön.
Där det är enkelt är det enkelt. Där det är svårare är det svårare. Att utöva makt med sin större fysiska styrka på ena eller andra sättet är knappast lätt att försvara för en västerländskt tänkande människa. Men på den subtilare nivån tror jag att män och kvinnor faktiskt är olika, både genetiskt och genom uppfostran. Och hur man använder det här på bästa sätt för att åstadkomma ett lyckligt hem och lyckliga liv för mannen, hustrun och barnen kan vara värt ett nobelpris av något slag. Har inte facit själv, det är jag för korkad för, men kanske någon annan?
