På min fritid gillar jag att läsa filosofi. Och jag försöker angripa det mesta av saker omkring mej utan att ta ställning. Utan snarare kartlägga problem. Som jag ser på saker som till exempel flyktingfrågan nu, så har jag ingen direkt åsikt för eller emot.
Fysikens och Naturens lagar kan beskriva saker tämligen exakt, men det som hör till människans värld låter sig inte beskrivas med lagar. Det är oftast så väldigt mycket komplexare. Det är väldigt svårt att se vad som komma skall. Därför föredrar jag synen att man kartlägger problem istället för att ta ställning. I slutändan behöver beslut tas, och är det något som är kontroversiellt så kommer det bli kompromisser.
Flyktingfrågan är komplex. Det finns ett självklart medmänskligt inslag, det är onekligen så, att man skall försöka hjälpa folk i nöd. Och det finns en lika självklar tveksamhet mot att ta emot stora mängder människor från en helt annan kultur. Det är inte rimligt att ett mottagande lands människors levnadskvalitet eller trygghet skall hotas av anländande människor från andra länder, jag tror indianerna i USA instämmer. Men frågan är, vilken påverkan de nyanlända i Sverige kommer att få. Det är problematiskt med olika kulturer som mixas, kanske framför allt den arabiska och den nordeuropeiska, med kvinnosyn och synen på individuellt ansvarstagande. Och inget land vinner på att en stor, missnöjd underklass bildas. Så det gäller att de människor som kommer till det nya landet kan integreras. Att människorna som kommer hit är beredda att göra vad som krävs för att hitta ett nytt liv i det nya landet, smälta in. Och frågan är hur många människor som kan göra det.
Globaliseringen är en än mer komplex fråga. Lite kort – Karl Marx beskrev faktiskt korrekt hur kapitalismen fungerar : För att kunna konkurrera måste du ha större vinst än dina konkurrenter, och en ingrediens i detta är onekligen kostnaden för varornas produktion. Och där finns löner och arbetarnas villkor. Om det som kallas den “ohämmade kapitalismen” skulle få råda, skulle de allra flesta vara fattiga och några få rika, de som äger produktionsmedlen. Det här har trots allt fungerat, tack vare att det har funnits andra krafter i samhället som modererat med regler och satt gränser för hur marknaden skall fungera. Och grundvalen för dessa krafter har varit nationalstaterna.
Nu har vi en situation där vissa länder ger en väldigt låg lön till sina arbetare och företagen flyttar arbetena dit. Lagar i de länder där företagen tidigare har verkat blir verkningslösa. Fackföreningarna blir helt i händerna på företagen. Nuförtiden sparkas människor som bara för 15 år sedan hade suttit bergsäkert på sina poster. Ungdomarna har svårt att finna jobb. Det här känner vi av i Sverige och i alla andra västerländer. Även i USA och I Storbritannien. För mig är det inget konstigt att Trump vann presidentvalet i USA eller att det blev Brexit. Människor ser sin trygghet hotad.
Det som är tråkigt är att människor från akademisk bakgrund tycks ha svårt att förstå de här mekanismerna. Människor som själva inte känner av hoten från omvärlden. Som växt upp i en bakgrund som gett dem möjlighet att inte behöva ta vanliga daytime jobs utan kanske jobbar som egna företagare, författare, journalister eller annat. De kan inte förstå hur Trump kunde bli vald, och ser obegränsad flyktingmottagning som något självklart. Det här är i min mening en mycket farlig grupp människor. De vill inte ha kompromisser, de vill ha sin vilja igenom.
