Om Jämlikhet

Den Kanadensiske psykoliprofessorn Jordan Peterson  var för några veckor sedan i Norden. Han har skapat en del halabaloo och det som främst har debatterats och diskuterats är Jordan Peterson i förhållande till Manligt och Kvinnligt. Starka känslor, ministrar har velat ha honom krypande under stenar, Lööf har gått i clinch med honom om vad som är bu och bä med vad en kvinna kan förväntas jobba med, och jag tycker det har blivit ganska förvirrande. Jag tänkte åtminstone reda ut begreppen för mig själv, och försöka ge någon slags min bild om hur jag ser på den svenska jämlikheten. Från mitt lilla fenomenologiska perspektiv.

Hemmavid, då jag var liten på 70-talet? Knappast jämlikt. En tid då far var familjeförsörjare och hade en tämligen behaglig resa genom vuxenlivet, skulle säga standard för de som var 30-talister. Mor var vare sig hon ville eller inte hemma vid spisen. Hur det var på arbetsplatserna har jag ingen aning om
Men sen? Genom skolåren såg jag aldrig något direkt orespektfullt uppträdande mot tjejer, och ingen negativ särbehandling, vare sig i grundskola eller gymnasium. Såg inte annat än att killar och tjejer behandlades ganska lika.

Under studieåren i Linköping? Studentkorridor, studier, fester. Visst fixade tjejerna mycket då det var dags för fest, men nej. Inget direkt ojämlikt, och inget som skulle kunna ens antyda något som skulle kunna platsat i något slags metoosammanhang. Nu var väl jag en relativt snäll pojke, men något borde man ändå sett.

Sen som vuxen och familjefar, gift med en akademiker i ett akademikertätt område. Vad ser man runt omkring sig? Damerna gör väl för all del mer hemma, går mer på föräldramöten, tar fler föräldradagar, har något enklare yrken. Så där draget över en kam. Damerna jobbar väl oftare inom vården, låt vara som läkare eller sjukgymnaster, som lärare, informatörer. Som Peterson säger att undersökningar visar är extra vanligt i jämlika länder – jobbar med människor. Oftare, det är en hel del killar som också gör det. Men man får säga, relativt få tjejer runtikring mej är rena tekniker eller liknande. Men jag har fler manliga i bekantskapskretsen som har människor som objekt än tjejer som jobbar med pryttlar.

Man kan väl tro att det är en rörelse i tiden också, att fler och fler jobb kommer att vara riktade mot människor. Ren tillverkningsindustri mekaniseras, robotar tar över. Och många jobb flyttas till låglöneländer. Även yrken som programmering kräver allt större kontakt med människor. Handskas med folk kommer man behöva kunna göra.

Undersökningar visar att de här könsskillnaderna, preferens för människor istället för saker är medfött. Kan så vara. Men med vad en liten flicka växer upp med, det annorlunda bemötande de får redan som små så förstärks skillnaderna. Man kan fråga sig, det här att alla små flickor jag såg runt min dotter lekte med dockor, är det nedärvt eller vad de marineras i från dag ett? Är leksaksaffärerna fyllda med dockor ämnade för flickor för att få in flickor i den rollen, eller är de de små flickornas intresse som skapar marknaden?

Något som skulle kunna föranleda metoo-uppmärksamhet har jag inte sett sen högstadiet (där jag såg allt), allt det här som kulturpampar verkar ägna sig åt har jag inte sett ett smack av. Alls. Har en känsla av att de kretsar där det verkligen förekommit mycket dåligt beteende mot kvinnor är miljöer där där män ses som stora kreatörer, idoler eller ledare. Chefer och makthavare som haft hybris sen barnsben och ser det som en självklarhet att de kan ta för sig. Vill tro att det är rätt få vanliga åttatillfemjobbare som känner att det här är något de ser, vare sig på vardag eller fest. Jag har inte gjort det i alla fall.

Hur mycket glastak upplever verkligen svenska kvinnor att det finns?

Att en del kvinnor nog önskar att det skulle vara fiftyfifty med allt vad föräldraledighet, föräldramöten och liknande, det kan jag nog tro. Men min upplevelse är att tjejerna faktiskt är närmare sina barn, och kommer fortsätta att engagera sig mer i barnen, även då de växer upp. Och de kommer att göra mer av “husets sysslor”. Tills robotarna tar över allt sånt.